Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du

Sen jag skrev förra inlägget har det varit två jobbiga dygn. När jag lämnade stallet där på natten var Chadow bra, och så även under tisdagsmorgonen. På väg hem från jobbet i tisdags fick jag samtal från stallet om att han var dålig igen så då var det bara att ringa ut distrikarn. Distriktarn kom och fixade till honom med standard kolikorder att gå en gång i timmen och mata med tussar lite då och då. Förutom trött och drack lite dåligt så var han i princip som vanligt, så min plan efter sista promenaden vid halv 6 var att gå upp vid 7, kolla honom en sista gång och sen dra till jobbet. Vid 7 låg Chadow ner, rullade och var jättedålig så då var det bara att åka in med honom. Väl på mälarkliniken hittade de ingenting och behöll honom för att sätta dropp och skit. Jätteskönt att lämna honom till utbildade veterinärer men aj i hjärtat att säga hejdå och ta med en tom transport hem.
 
Från början visste de ju då inte vad det var för skit som satt men efter att ha rektaliserat om honom under eftermiddagen kom de fram till att han hade en förstoppning i blindtarmen. Låter läskigt, men lösningen var att låta honom stå på mängder med dropp och en del kramplösande för att sedan svälta honom i 24 timmar. Detta har gått bra och nu i förmiddags fick han börja äta lite igen och planen är att han ska gå upp mot full foderstat under morgondagen för att sedan få åka hem på lördag om han klarar fodret som vanligt.
 
Spontana tankar:
- Skitjobbigt, såklart
- Ändå skönt. Mälarkliniken är knugs.
- Hade förberett mig på både buköppning och hejdå. Verkar slippa både och. Kan inte beskriva hur fantastiskt det känns.
- Störigt att jag inte verkar kunna vila honom längre perioder utan att han blir sjuk. Men what to do lix
 
Vågar personligen inte ropa hej riktigt än men än så länge ser det ju helt klart lovande ut. Imorgon väntar jobbdag för min del och fortsatt rapportering från el veterinär, sen får jag förhoppningsvis åka och hämta honom på lördag. Jag saknar verkligen mitt lilla hästdjur, min älskade Chad. På vägen hem från jobbet åt jag ett päron och började funta på om jag skulle åka förbi stallet på vägen hem och ge honom resterna, innan jag insåg att han inte var där. Sorgligt deluxe haha. Please håll tummarna att han får åka hem på lördag, jag behöver honom för att fungera