Fridafranzon

Jomen helgen som var!? Där satt den, äntligen börjar det likna nåt. Livet höll ihop sin skit och jag mådde bättre än jag gjort under i princip hela hösten. 

 

Med träningsmotivationen på topp och en bilresa som i gick ut på att den som skrattar mest vinner startade vi årets första supermegaawesome träningshelg i Hemfjällstangen. Personligen var jag på gott humör så att det hade räckt att bli över när jag dagen innan fullkomligt skallade in hemtentan från kursen som gud glömde. Ingen aning om ifall den blev bra, men som vanligt lever jag efter principen att allt som är genomfört klassas som fantastiskt. Vi visade oss, föga förvånande, vara ett fantastiskt team med Snuten i spetsen för matplanering och ordning, jag själv som reiseleiter, Crazy Cat Lady with Beyonce Ass som bioansvarig och Mike Wasowski med gedigen kompetens inom how to handle a stuga. Vi hade hysteriskt roligt, tränade massor, åt ännu mer och detoxade kontakt med omvärlden genom brist på telefontäckning. Jag och Snuten tankade några extra mil och lyckades komma upp i cirkus 65 km fördelat på 6 pass. Måste säga att Vasan känns både alltmer rimlig och skräckinjagande på samma gång, herrejävlar ändå för 9 mil.... 

Helgens topp 5:
- Kenny Starfighter

- Corellas ljusa kladdis with bär and a lot of klägg

- Snutens och Mike Wasowskis totala psykoser med anledning av klappande skinkor respektive stark stark medicin

- Söndagmorgonens superpass då det äntligen hade slutat regna och skidorna gick som fkn tåget

- Glömde vad jag skulle skriva här men allt var så in i jävelen bra så det gör inget.

 

Nu hägrar metodkurs, C-uppsats, jobbsök, fan och hans moster. Alla fem är högt upp på min lista över skitjobbiga saker men jag hänger i. Biter ihop så det sjunger i amalgamet med jag blundar och tänker på något roligt - sen är det bara att hoppas på att jag och Åland har något vettigt att lägga fram i slutet på Maj.