Men jag kan bara inte hitta den - instruktionsboken, för dom som är lost i livet

Alltså herregud vilken sommar det blev. Med några skälvande dagar kvar av sista sommarmånaden ser jag tillbaka på min första tid i det riktiga vuxenlivet med en viss fasa och det är först idag som jag faktiskt känner att det börjar blåsa lite medvind. 
 
 
Recept för att må P en hel sommar:
- Allmän social ångest och prestationsångest över nytt jobb
- Två flyttar, varav den ena var högst ofrivillig och den andra visserligen var det bästa som hänt men kom med en hel massa nya rutiner och fix
- Hund som blev sjuk och höll på att stryka med, samt kostade en hutlös massa pengar
- Hund som utöver sjuk har gått på rehabschema, med all tid det innebär, allt slit med motivationen, alla pengar det kostat och all hopplöshet kring att vi faktiskt inte ens har en prognos för om det blir bra alls
- En gnutta ensamhetsångest som hängt med sen i våras, även om den inte är lika påtaglig nu när jag inte har lika mycket tid
- En narcissist som på något sätt lyckades vara en ulv i fårakläder och som fick mig att må fullkomligt skräp utan att jag fattade varför tills mitt bollplank kom till undsättning och allt föll på plats. 
- Få reda på halvvägs att min förhoppning om att jobb till hösten definitvt INTE var löst och spendera en helt galen mängd tid och kraft på jobbsök.
- Frustration över att jag inte längre hinner med alla roliga saker jag vill göra, i synnerhet inte träna tillräckligt för att spika klassikern så som jag tänkt.
 
Nu är jag trött och har varit i ett antal veckor. Jag har svårt att hitta energi för att inte bara göra, utan även uppskatta de saker jag tar mig för. Jobbsöket har varit otroligt tungt att hantera energimässigt men det löste sig idag och jag har sällan haft sån hybris som jag har nu när jag helt plötsligt sitter med lite valmöjligheter. En fet klapp på axeln till mig själv för att jag inte bara står upp utan även har landat detta, ärligt talat.
 
Men bra saker då, som jag tar med mig in i hösten:

- Vilket gäng jag har haft äran att få jobba med. Boss Ass Lady, McCharming, Sickan, Miss Spectacular, Marathonskalman och många fler. Vilka superstars, hela högen. Jag har sån separationsångest att det är löjligt, men som Sickan citerade:
 
- Jag flyttade. Bort från stan. Till den finaste av hästgårdar. Och även om det har inneburit mycket stress med allt fix är det verkligen helt helt helt fantastiskt att få bo i den här lägenheten, med det här läget och få gå i skogen varje dag.
 
- Som jag har lärt mig grejer om mig själv. Jag fixar att börja på nytt jobb, jag fixar att släcka bränder samtidigt som jag presterar. Jag vet att jag kan sitta inför en arbetsintervju och bara vara trött och ledsen men ändå koppla på och leverera. Det är inget jag strävar efter att behöva göra ofta, men vilken trygghet det innebär att ha upptäckt att jag fixar mer än jag tror.
Jamen, hur strukturerad ser jag inte ut nuförtiden? Med både lädur och kavaj.

- No Chicken Aina kom in och ställde sig om den stadigaste av klippor när det blåste lite väl mycket. Helvete vad skönt det var att få lite lä.
 
- Jag har lärt mig enorma mängder hund. Med det har jag blivit en foliehatt vad det kommer till hundfoder, ser hundar överallt som har ont och får bita mig i tungan för att inte rätta alla som inte gör som mig. Sympatisk person va?
Min otroliga pendlarkompis, kollega och ständiga partner in crime som jag ska göra allt för att hon ska få vara pigg, frisk och stark hela livet <3
 
Nej nu startar jag om. Mot nya, djärva misslyckanden!