Du kunde få mig att bli lugn, för du var lätt jag var tung

En dryg vecka senare och jag har ännu svårt att identifiera mig som en kontorsmänniska. Som serveringspersonal till kontorsnissar har jag alltid känt ett visst förakt mot viktigpettrar i fancy vardagskläder: de tog skitlånga luncher, fikade ofta, anlände sent och inte fan jobbade folk på riktigt till klockan fem? Nu är jag en av dem och har på en vecka redan börjat fundera på hur i hela friden jag hann med på bara en halvtimmes lunchrast och tar både frukost- och fikapaus. Dessutom har jag fancy vardagskläder (tack drama queen, hade fortfarande levt i funktionsbyxor och fleectröja om det inte vore för dig) och tycker att det är tidigt att gå upp klockan 7. Trots detta är jag på vippen att säga ni om oss och referera till dårhuset på kungsholmen som mitt jobb. Jaja, det ändras nog fort och särskilt med tanke på nyss nämnda förfall. Sammanfattningsvis går det bra och folk är kanoners. Nästa vecka flyttar Winnie hem igen efter två veckor på kollo hos mamma och pappa och blir därmed rakt av kontorshund. Ber en bön om att pälsen har vuxit ut i alla fall en aning tills dess, den råtta jag råkade skapa i helgen är väl inget jag stolt visar upp direkt.
Nakenråtta <3
 
Nakenråtta och assisterande cykelmeckare
 
Eftersom jag inte gärna refererar till jobb på en googlingsbar internetsida hur bra arbetsplats jag än har tänkte jag därför hänga upp veckans upplevelser på en lista över saker jag noterat kring att jobba som en vanlig svensson på kontor:
 
1. Man hinner absolut ingenting. Det är obegripligt, men för det första går själva arbetsdagarna så fort att det känns som att inget särskilt blir gjort. Dessutom är kvällarna superkorta och man måste fortfarande gå upp såpass tidigt att inte något särskilt vettigt hinns med på morgonen heller. Jag är helt säker på att dygnet hade fler timmar på den tiden jag jobbade 6-14.30 eller 10-18.30 med tanke på att jag både hade häst och tränade. Nu känns det helt sjukt att jag både ska hinna träna och laga mat.
 
2. Som en comeback på punkt 1 skulle man kunna hävda att det vore på sin plats att gå upp tidigare och göra grejer på morgonen. En rimlig synpunkt som grusades då jag insåg att eftermiddagen blir helt fruktansvärd om jag inte sover makalöst många timmar. Att snitta 6h på vardagarna och tro att det ska funka lika bra som när jag rörde mig istället för att sitta still och glo på skärm var något jag fick äta upp ganska snart.
 
Men lägg ägg vad fräsch person. Känns hundra procent som att jag klär ut mig och tycker det är asknäppt att det numera finns människor som har intrycket av att jag ser ut såhär liksom på riktigt. Inte känt en sån identitetskris sen Wasowskis gäng sa att jag såg ut som nån som gillade sallad och jag insåg att de hade rätt
 
3. Fan vad skönt det är att faktiskt få göra arbetsuppgifter utan att ständigt bli avbruten och behöva multitaska ihjäl sig. Inget mer prata med kund samtidigt som tjugo bränder behövde släckas samtidigt. 
 
4. På samma spår är det riktigt najs inte ha ont i kroppen efter 20 000 steg och bärande. Tillsammans med att hinna prata med kollegor utan att ständigt bli avbruten för att allt alltid måste göras precis exakt just nu. 
 
5. Inget riksflippar ur bara för att man väljer att inte dyka upp och gå prick en viss tid. Det är ju helt makalöst att det kan vara så. Förut var jag den första att strypa den som hade mage att inte infinna sig ombytt, instämplad och redo prick enligt schema. Här kan man oftast styra själv och det är ju faktiskt helt fantastiskt.
 
6. Mina ögon och huvud känns ungefär som mina fötter gjorde när jag var nitton år och gjorde första veckorna på fiket. Otroligt ändå vad man behöver vänja sig innan kroppen slutar att gnälla.
 
7. Detta är ej säljande för mig som anställd men jag vill hävda att alla tycker och är precis som jag: fan vad drygt det är att lära sig nya saker. Älskar verkligen att kunna saker och vara väldigt kompetent men känner frustration över vägen dit. En dag ska jag vara som när jag lämnade på förra stället, den som kunde svara på allt eller åtminstone visste vem som visste. Och well, då är det bara att köra jävel.
 
På tal om att klä ut sig. Hur mycket lajvar jag inte vuxen som står och viftar med nycklarna till MIN bil excuzes moi