Dödsupplevelse och vacker terrängridning

Så var denna dagen över. Utöver utspring har jag även befunnit mig på en mottagning - och uppskattat det, något som är lite sjukt eftersom jag egentligen inte gillar att socialisera mig på arrangerade sociala tillställningar. Gissar på att jag har växt upp, alternativt att allt blir mycket roligare när studentbarnet är en oerhört trevlig person. Vår present till studentbarnet är att åka tandemskärmflygning och eftersom jag är så episk så ska jag också åka. Ger man bort presenter ska man alltid se till att ge av den typen som man själv får ta del av, sjukt mycket mer effektivt.
 
Imorgon drar jag och hest på stilterräng. Vad jag har att förvänta mig: ingen som helst aning. Jag vet inte hur hindrena i en p70 ser ut, jag vet inte hur vad som definieras som vacker ridning i terräng och jag vet framförallt inte vad jag har för beteende av vänta utav herr ponny. Antingen är han lika fullkomligt fantastisk som han är på träning, eller också blir han skiträdd för allt som rör sig och inte rör sig när han inte längre får springa med kompisar i en grupp och stannar ut sig.
 
Oavsett så ska det bli sjukt intressant och med tanke på att jag endast hunnit träna en enda gång detta året, samt aldrig ridit en ordentlig bana så ser jag morgondagen endast som en chans att träna på att tävla, så vi är fit for fight till nynäshamn om två veckor. Skiter det sig så vet jag vad jag ska göra nästa gång och går det bra så blir jag jätteglad, oavsett ska vi ha så jävla roligt så vi avlider. Enda konkreta problemet ligger i att de förbannade broddhålen gick fantastiskt dåligt att gänga ur idag, så risken att behöva halka runt med lösa broddar ligger på cirka 50/50 - men det ger ju också lite spänning.
 
Hoppas dock på att det blir cirka såhär roligt, alltså kolla hur lycklig han är!?