Det fallerar
Sist snackade jag om Hitta Doris och nånting hoppfullt om att hålla oss i skinnet under den då kommande starten i Vallentuna-ish. Hitta Doris består som en lysande stjärna, men det där skinnet slant ur vårt grepp och tävlandet gick inte riktigt som planerat. Snarare pretty much åt helvete.
Fick en riktigt bra uppladdning. Bra morgon, lite spänd häst men ändå enligt plan och jag redde ut det spända som gärna uppstår när han får hair&makeup genom att hinna med 15 min promenad och häst-mindfulness innan lastning. Väl on time, även när vi kom fram.
Hade en helt okej framridning. Jag blev aningens obeslutsam över åt vilket håll jag skulle lägga den, alltså låg/hög i formen, sparka igång/coola ner. Han var lite på tårna eftersom det blåste, men ändå lite ouppmärksam på skänkeln så det var en lite svår balansgång. Värre framridningar har jag haft så jag tror inte att det var specifikt den som gjorde att det sket sig.
I ridhuset avled Chads. Trippade på tå och kändes mest som att han ville krypa ur skinnet och lägga sig platt på mage. Försökte så gott jag kunde med att lägga ner honom, ställa ifrån när jag red förbi domarkortsidan osv. Gick inte alls utan spände till varje gång vi gick förbi och vi kom ungefär till halvtid i programmet innan han avgick fullkomligt, stannade och började backa nere på den kortsidan. Här kastade jag inte handduken, utgick och använde resterande tid till att rida runt i låg form och klappa mycket. Kom ut, travade av och gav hästen till mamma, gick själv till bilen och grät och var inte talför på resten av dagen. Skön dag, eller inte.
Så det är ungefär där vi är nu. Jag är helt och hållet vilse på hur jag ska lösa problemet och dör lite ungefär varje gång jag tänker på det. För nu är det ju faktiskt mentalt hos mig det sitter. Även om jag rider rätt; försöker lägga ner honom och ställa ifrån så är jag ju typ också rädd för domarbord. Eller ja, jag vet ju att han kommer titta där och spänner mig därför omedvetet och hästen vet ju inte skillnaden. Det är i alla fall mitt amatörutlåtande och utan nån som har koll på hur man hjälper oss som är mentalt klena så vet jag faktiskt inte hur jag ska lösa problemet. Vi har tränat rätt hårt i början av denna veckan, för att nu trappat ner och vi är mest ute och leker. Marie är borta denna veckan och återkommer under nästa, sen är nästa start på Lejondal om två veckor. To be continued, ska bli oerhört intressant.
