Fridafranzon

Igår var dagen, dagen för debut i triathlon. 
Vilken jäkla sport alltså. Jag tycker ändå att jag legat i rätt bra med träningen, men hjälp mig vad jobbigt det var. Jag visste att det skulle vara drygt att springa efter cyklingen, men att det skulle kännas så tungt i benen kom lite som en chock. 

Simningen var okej. Jag fick en kallsup efter 100 meter men därefter flöt det på. Jag uppnådde mitt mål som gick ut på att crawla i princip hela vägen i kombination med att sikta riktningen, så jag är tvärnöjd. Att jag däremot tydligen är SÅ långsam var inget jag riktigt hade räknat med. Sträckan jag har simmat under träning var tydligen betydligt kortare och det visade sig att jag INTE simmar 1500 meter på 35 min, utan snarare på 43 hahaha

 

Jag spikade första växlingen mer eller mindre, sånär som på ett fingerkläm mellan sadeln och staketet, och cyklingen kändes stundtals riktigt bra. Jag får trycka på rätt mycket för att hänga med i nedförsbackarna, pga väger som tre pepparkakor, men i uppförsbackarna skrattar jag och skuttar förbi de flesta - inklusive diverse vältränade grabbar med tempostyren. Med runt 21 minuter per mil kändes det i benen att gå in på löpningen och jag kände mig rejält sliten. Det visade sig dock att alla andra också var det, och att mycket av den långsamma känslan berodde på att jag nyss susat omkring i 30 blås. Väl i mål, trött så jag knappt visste vad jag hette, gissade jag på en löptid på strax under 54 minuter. Det visade sig vara 47.20. Satans jävelen vad nöjd jag är över det, och hela loppet i sig.

Nu ska här tränas simning. Ses i sommar igen, triathlon.