Fridafranzon

På jobbfronten är det deprimerande tomt. Det är verkligen inte ett upplyftande element i vardagen att söka jobb. Något som däremot är lite mer upplyftande är hundfronten, nu tror jag vi är på gång alltså.

Off roaden går kanon och förutom att det är vansinnigt jobbigt att ta sig upp ur sängen en timme tidigare på morgonen är det faktiskt ett riktigt trevligt sätt att starta dagen på. För att undvika det förhatliga gärdet cyklar vi till skogen och det är obegripligt att jag inte börjat med detta tidigare. Palla gå där man blir överfallen liksom. I skogen bakom kaknäs får vi vara helt i fred, vilken grej ändå. Dessutom fick vi en utökad läxa kring maten utöver att mata med problemlösning. Vi tävlar om den. Jag tycker kul, Pinnie frustrerad. De skålar jag vinner behåller jag till nästa mål så är hon inte tillräckligt engagerad får hon ingen mat. Det kan låta makabert men eftersom pudeln äro mycket kräsen och tror att maten är någon man både kan slöa med och strunta i är det precis vad vi behöver för att tagga igång och öka aptiten. Jag fick dämpa mig lite och inte springa mot matskålen eftersom hon blev lite rädd och försiktig då, så nu kryper jag på alla fyra och hetsar henne verbalt. Välkommen till dårhuset. Trots aningens frustrerad har hon ätit mer och snabbare nu på bara några dagar än hon gjort på länge, vilket behövs om man ska träna såpass mycket som vi gör. Carpe pannben och karaktär!

Dessutom var vi på agility igår och fan vad glad jag blev över att känna att jag äntligen kan börja skörda lite frukt från all tid jag har lagt ner under det här första året. Som bekant skrattade jag inte ihjäl mig över att ha en valp och jag har till och från under året haft sviktande självförtroende kring många delar i hunderiet. Så är det fortfarande på många fronter men på kursen igår var Winnie ett A-barn och kunde till skillnad från nästan alla andra deltagande hundar sitta still mellan övningarna. Övriga jämnåriga deltagare kunde gräva i gräset, slita sig lösa och fara omkring medan Winnie med någon påminnelse då och då satt lugnt vid sidan. Vilken jävla seger ändå. Dessutom fick vi att snurra runt som uppvärmningsövning, ett trick som helt fallit mellan stolarna för oss. Men så gick vi ju en rallylydnadskurs tidigt där vi lärde oss att följa handen och jag behövde därmed bara snurra handen ett varv så hade vi lärt oss att snurra runt. De hinder vi fick testa gjorde hon bra på nåt försök och jag tror att agility för oss har potential att bli riktigt roligt med tanke på hur rallyräka hon kan bli när situationen inbjuder. 

 

Om jag bara lyckas lära henne att ha lite pannben kommer hon trots sin inte särskilt respektingivande kroppshydda att bli en kanonlirare.