Hundspaningar
Såhär ett halvår senare har jag utöver iakttagelserna om valplivet även gjort några spaningar om hundlivet generellt. Det finns många slående likheter med hästlivet och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka människor som är jobbigast: de som håller på med hundar eller hästar? Klart är dock att de som är allra jobbigast är de som håller på med både och, hästmänniskors hundar är sällan de mest väluppfostrade haha
I alla fall. Några spaningar:
- Flexikopplets vara eller inte vara. Som detta kan uppröra alltså? Jag kan också bli lite upprörd men det är oftast på skiten bakom spakarna och inte på kopplet i sig. Är väl ändå kanongrej att ha på ställen där man egentligen vill ha hunden lös men det är koppeltvång eller man av andra anledningar inte litar på sitt hundskrälle. Mindre bra grej när man kombinerar folk utan koll och stadsmiljö, i synnerhet kombinerade gång och cykelbanor där hund hinner en bra bit ut i vägen innan handen utan koll hinner hala tillbaka den. Onödigt att rikta ilska på det stackars kopplet kan jag tycka, och inte bajstofsägaren som pratar i telefon.
- Hundägares närapå perversa önskan om att deras hundar ska få hälsa på andra hundar. För det första, hur orkar man prata med okända människor på daglig basis? För det andra, hur tycker man sen att det är konstigt att hunden drar och vill hälsa på alla som går förbi?
Vi blir såhär trötta på folk när vi är ute
- Folk i Fredrik Steens kommentarsfält och frågestunder på instagram. Alltså säga vad man vill om honom (även om jag tycker att han har en del bra poänger), men vad tålamod han måste ha. "Min gulliga valp som heter Sigge och är en sheltie och är 9 veckor och 3 dagar slutar inte när jag säger nej". Tillåt mig som tidigare hästmänniska att skratta. Vad väger valpen, 3 kg? Hur svårt kan det vara.
Hur otroligt roligt det är med kombinationen hund och "tjejgrupp på facebook". Älskar alla inlägg där någon frågar om tips på ras med kriterierna sällskapshund som inte är alltför stor men som ändå kan hänga med på grejer och får 400 svar innehållande alltifrån Chihuahua, schäfer, amstaff, irländsk varghund och husky. När någon säger emot och tycker att det vore stackars på en husky som inte får arbeta blir folk arga och ba mEn mIN FiDo hAtaR aTT gÅ uT. Älskar det.
- Synen på ledarskap och inlärning med hund. Trivs verkligen i att vara mer åt vårdnadshavare än att vara herren i huset, så som det ofta blir med hästarna. Gillar att inlärning blir skiljt från uppfostran och att inlärning handlar om positiv förstärkning. Med hästarna utsätter man dem ju för någon form av tryck som upphör när de gör rätt medan det går att visa på ett annat sätt vad man vill. Med det sagt att jag inte tycker speciellt synd om någon häst, de som gör det rätt har hästar som älskar lajf, men jag gillar ögonkontakten och engagemanget man får av belöningsbaserad inlärning. Hästdressyr har mycket lätt för att bli humorbefriad fastän man gör sitt bästa för att skratta.
- Hur svårt det antagligen kommer bli att lära pudeln att dra. Här kan jag sakna hästträningen för där hade jag i alla fall vetat hur man skulle göra. Kommer inte uppskatta att ha en vindrutetorkare till löparkompis haha, någon som känner någon som kan?
Alltså att minsta selen från nonstop passade? Hahaha dör, det är nåt med saker som är små som annars brukar vara stora. Fick samma känsla som första gången jag såg en minikaviar när jag tog ur den ur förpackningen.
Och till sist, hur lite koll jag själv har och hur mycket det finns att lära sig. Men det känns kul. Det finns otroligt många som har ännu mindre koll (för det viktigaste är inte att vinna utan att alla andra förlorar osv) och vi har all tid i världen på oss att skaffa oss koll på läget, jag och pudeln. Det blir kanon.