Där under träden, bakom stängslet, finns en stig för dig
Fick en kommentar:
För det första är det ju helt otroligt att jag har fått en kommentar? Haha blev löjligt smickrad. Ska försöka ge mig på att svara på detta trots att jag bara har jobbar ett par månader.
Till att börja med behöver jag klargöra att jag sällan är en person som brinner särskilt mycket. Jag kan tycka att min fritid är kanon men vad det gäller jobb hade jag... helst inte jobbat? Hahah, avsluta inte min provanställning plis. Med andra ord kommer jag inte påstå att varken PAO eller HR i sig är så galet jävla jättespännande som alla drivna chefsämnen tycker. Men för mig är det tillräckligt intressant för att jag skulle trivas på utbildningen, arbetsrätten var kanon och resten var mer eller mindre intressant. Framförallt var det förhållandevis lätt och vi hann göra otroligt mycket annat under studietiden.
Exempelvis att klappa häst <3
Att jobba med HR har hittills inneburit både högt och lågt. För mig passade inte rekrytering, dvs det jag gjorde i somras. Det finns de som tycker det är jättekul att leta folk, för mig är det för mycket sälj och för lite att ta hand om folk. På min admintjänst som jag har nu tar jag hand om, för mig, mycket roligare ärenden och min tanke är att jag ska fortsätta på banan inom mer generell HR.
Men det var ju faktiskt inte det du frågade efter. Du har helt rätt, en PAO-brud är blond, blåögd, medellängd, normsmal, bootcutjeans och en jacka med en fakepälskrage och brinner såå för allas lika värde. Det är visserligen inget fel med det, snarare tvärtom, men samma brudar hänger också i heterogena gäng, tittar lite snett på andra och har väldigt lite humor. De är dock oftast ganska snälla om man lär känna dem och är ganska harmlösa. Sen skulle du antagligen också stöta på några riktiga panglirare som du håller hårt i för resten av livet, det gjorde jag.
Hahaha bortsett från Försvarsmaktens Kostym på högersidan checkar vi av varenda fördom någonsin. Mest jag själv, fina stereotypiska svennebrud-jag :)))
Sammanfattningsvis kan jag bekräfta stora delar av dina fördomar, det är verkligen stereotypiskt i mångt och mycket. För egen del kunde jag bli totalt galen på dessa överarbetande duktiga flickor som ständigt frågade "men kan man inte få skriva 4000 ord" när instruktionerna tydligt sa 2500. Men, dels är dessa drag inget jag hittills stött på i arbetslivet (för man hinner inte hålla på så) och dels så får vi ju inse att alternativet är att jobba med en massa män, och utan att säga för mycket, fick jag nog av det redan efter en sommar :)))).
(åh herregud vad jag verkligen hade chansen att skriva ett jättemycket roligare svar. HR har uppenbarligen gnagt på min humor)