För livet är svårt som det är. Ska vi dela det så ska det va med nån som gör det finare
Det hann bli nytt år och jag är oerhört sorgsen över att jag sumpade min månadsstreak här. Det kommer se fult ut nästa gång jag spanar i arkivet för att se vad jag har haft för mig i mitt förhållandevis trevliga men ack så trista liv. Jag satt absolut 10 minuter i tolvslaget och funderade på om jag inte skulle slänga ur mig nåt kort bara för att inte fula ner arkivet. Hahaha för sorgligt.
På tinderfronten har det verkligen gått katastrof. Precis som man nog ändå kunde förväntat sig så finns det ju inga snubbar som överhuvudtaget går att planera med eller som kan ta några som helst egna initiativ. Jag orkar verkligen inte att jag ska behöva projektleda redan på en dejt, fatta om jag skulle tycka om grabben sen? HORRIBEL tanke att fastna i ett livslångt projektledari? Vägrar lägga mitt liv på att driva ett helt management kring en vuxen man, det vore verkligen worst case scenario. För några dagar sedan hamnade jag tillsammans med grabb som på fullt allvar menade att JAG borde sänka mina krav och ta mer iniativ och sen dessutom blev superkränkt när övriga gruppen förde på tal att jag skulle vara mer atletisk än honom. Ibland funderar jag över hur det kan vara möjligt att folk är tillsammans och jag känner mig djupt jävla jätteotaggad på snubbz.
Drömboken
En front som det har hänt lite mer på är det här med hund och att jag får en till kompis om en månad. Hon bor just nu med sin mamma i Sundsvall och växer till sig medan jag har fyndat en dubbelbur till bilen, bokat en rimlig-hund-kurs och en valp/agility, och håller som bäst på att ställa in mig mentalt på livet som rikstrött valpmatte. Hon kommer antagligen vara en riktigt hemskt pissråtta, särskilt med tanke på att Winnie var förhållandevis enkel, men fan vad jag är taggad. Om allt går som det ska kommer jag äntligen få göra allt jag drömt om att kunna göra; köra agility, drag eller helt spontant kunna ta med hunden på en löprunda. Och muddy paws. Fan vad vi ska bli bra på muddy paws. Eller så köper jag mig helt enkelt ett till problem - vem vet.
Visuell respresentation av hur taggad jag respektive Winnie är på att få en ny kompis:
Vad det gäller Winnie går det väl generellt hellre än bra. Jag hittar inget protein i färskfryst form som hon tål just nu och har fått kapitulera fullkomligt genom att ge torrfoder. Min åsikt (som jag sällan uttrycker såhär radikalt irl pga folk blir sad gråt gråt) är att torrfoder är för lata människor och inte för hundar men nu hoppas jag verkligen att jag har fel och att en påse med en blandning av insekter och annat jox i pelletsform ska kunna vända skeppet. Om inte annat gör vi ju lite av en samhällsinsats med en hund som praktiskt taget blir vegetarian. Can't wait for färskfryst insekt, både till pudelfröken och för att dryga ut min egen köttfärssås.
Gullfröken med pappa <3