Från skymningen till gryningen, här är platsen jag vill va

Och igår small det. Vi skulle rida för tränare, för första gången sen i början av december när Aspvik fick kvarka och det här med ridhus var kört. Åkte till Lejondal, red för Nina Bengtsson, som jag aldrig har ridit för men så fort jag fick höra om den här helgkursen för typ tre veckor sedan kände jag mest att JAAAA BARA NÅNTING SNÄLLA. Så jävla less på att bara stå och stampa så det finns ingen hejd på det.
 
Det gick i alla fall långt över förväntan. Min kroppskontroll i dressyrsadeln har varit ett skämt och Chadows arbetsmoral när han strövilar på det här viset: ännu värre. Alltså blev det fokus på framåtbjudning och att framför allt vara jämn i sitt sug. Springer gör han allt, men jag har inget stöd på bettet what so ever vilket gör att han när som helst kan vara nån helt annan stans då han inte är i ramen. 
 
Kan ärligt säga att det ändå var ganska bra; hur sjukt? Det var skitsvårt, men till slut hade jag honom ändå riktigt fin och på bakfötterna. Det är såklart mycket som brister, både på styrka, teknik och precision men arbetsmoralen fanns där och så även ett vettigt grundarbete. På filmerna ser han stundtals riktigt fin ut med ett jäkla tryck i bak för att vara han och framför allt hade jag stundtals en riktigt najs känsla. Är uppriktigt förvånad, hade inte förväntat mig att det skulle gå så smärtfritt första passet. Saker som har krattat ihop sig riktigt ordentligt i och med bristen på underhåll är alla former av sidvärtsgrejer och då främst öppnor och slutor som ändå hade blivit ganska bra innan pausen. Man ser verkligen i speglarna hur hela bogmuskulaturen ba "nej tack" när jag ska flytta runt på honom, men huvudsaken är att han kämpar på, är glad och att jag lyckas förvalta det. Nu laddar vi om för nästa pass som infinner sig om typ tre timmar. Svintaggad. ÄNTLIGEN TRÄNING

Ganska fin ändå tycker jag. Lägger kanske upp film sen om jag orkar klippa
 

Kommentera här: