För drömmar vi trodde var för stora. Vi skålar för dem som vi förlorade
Så var det hela nästan back to normal igen. Efter en vecka på vift som flytthjälp i Linkan och en liten påhälsning i Västergötland styrde jag och min fluffiga kompis kosan mot stan med sikte på mina lättstädade 25 kvadrat. Alltså bortsett från att jag inte har ett riktigt kök älskar jag verkligen att bo litet: jag hittar mina saker, jag når mitt kylskåp från soffan och att dammsuga tar fem minuter. Jag gav fem av fem toasters till att komma hem. Winnie? Jomen sammanfattningsvis verkar det finnas vissa nackdelar med att socialisera hunden och utsätta den för alla tänkbara häftiga saker. Att bo på 25 kvadrat med bara sin matte var ingenting den lilla valpen hade drömt om och den tid vi spenderat i lägenheten har gått ut på att Winnie gnäller medan jag ignorerar med hörlurar i öronen. Redan i hissen på vägen upp tappar hon det och tycker sedan att det är det värsta som har hänt i livet när hennes matte inte leker med henne utan hellre lagar mat eller gör annat viktigt. Till min kära valpis vill jag säga: Livet är orättvist, vänj dig. Dessa 3,5 kg täckt med svartvitt fluff behöver upplevelsedetoxas, det vore i alla fall önskvärt. Vad som istället hänt den här veckan? Leker med Scar Neck fyra av fem dagar pga jobb och slöhäng, får åka till Söder i cykelkorg och träffa både katt och nya människor. I helgen hittar vi nog på nåt annat kul också. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men hon borde ju begripa förr eller senare att det är fullt tillåtet att faktiskt ta det lite lugnt när man är hemma och matte är tråkig. Ska konferera med Ordnung om läget. Ordnung hade dåliga smaken att bli kanonsjuk och hamna på sjukhus, ytterst trist. Jag och Winnie behöver Ordnung för att klara oss genom livet som civiliserat par av hund och matte. Hon är bra en nivå av maxantal med toasters.
Pizzabud till flyttargänget, köttbullar på restaurang och kattmöte. Winnie var dryg när hon kom in i huset och Farbror Bondkatt i hushållet hade no more fucks to give så han klappade till henne i ansiktet med tassen så hon pep och lät honom bestämma ordningen. Jag var personligen mycket nöjd med det utfallet.
Men alltså att Scar Neck och hans matte, the one and only Lenny Wasowski äntligen är back in business efter att Scar Neck spenderat tre veckor till att just skapa ett scar från att ha blivit biten av Crazy Doggo? Livets grej. Winnie ger fem av fem, Scar Neck är världens ballaste och roligaste storebrorsa. Scar Neck själv tycker att hon är en snorunge, men också kul att leka med när man är på humör och gärna utomhus. Vi hoomans i sammanhanget lever lajf och jag MÅR JU av det faktum att någon äntligen fattar alla roliga referenser och skämt jag drar. Igår anslöt dessutom Beyonce Ass Slayer och vi hade den.bästa.dagen. Vi snackar pannkakstårta, vovvar och seriehäng. Wasowski och BAS, vilka superstjärnor <3
Hjärtat smälter ju <3 (och min valp är en riktig råtta som bangar noll på att resa sig mot hund som är minst 3 gånger tyngre haha)
Nu väntar ganska precis en månad till av ledighet, med inslag av något enstaka jobbpass. Vad planen är? Slöa och leva lajf. Och därefter börjar jag plugga igen, helt på distans. Snälla rara vilka bra beslut jag tar här i livet. Ska hänga med detta floof på heltid, alltså wow <3
Rare footage av valpis som sover middag