Fridafranzon

Alldeles nyss fick jag reda på vem det är som blir min kompis för de närmaste 10-15 åren. På grund av Corona (hur trött är man inte på att säga det?) ville inte uppfödaren ta emot besök mer än nödvändigt och vi har därmed inte fått träffa valparna men via ett videosamtal beskrev jag att jag ville ha en modig hund med mycket untz i. Liraren på bilden springer omkring outröttligt, klättrar ur valplådan, lappar till sina syskon och när det ställdes fram ett bollhav kastade hon sig i först med en tvekande syskonskara som publik. I sann Tjuren Ferdinand-anda kände jag att "henne ska vi ha!" och uppfödaren resonerade precis likadant.

 

Och angående Fördjupningskurs i Ångest 15 hp? I tisdags lämnade jag och Åland in hela texten och på måndag morgon är det opponering. På tisdag kväll lämnar vi in det slutgiltiga resultatet och med det har jag en kandidatexamen i Personal, Arbete och Organisation. Ursäkta mig men vad i hela helvetet? Jag och Lenny Wasowski konstaterade detta igår, tystnad uppstod och sen skrattade vi. Nu ska vi visserligen fortsätta utbilda oss ett tag till men att vi på pappret är färdiga att som vuxna och fullt fungerande människor ge oss ut i arbetslivet? Hahahaha, det är otroligt roligt. Vi vill ju helst spendera våra liv med att klappa våra hundar och äta piggelin i soffan (om någon framtida arbetsgivare googlar fram detta så stämmer inte föregående mening. Jag är jättevuxen, strukturerad, kompetent och gillar rödvin, ost och kex till efterrätt). 

 

Det är slutspurten nu och för tillfället lever jag mitt bästa liv. Fyra dagar kvar och sen är det jag som sätter segel på min livets rosa gummimadrass och riktar kursen mot en ledig sommar med en svartvit pudelvalp, min familj och mina superhäftiga kompisar.