Jag borde blunda mer, jag borde göra mer dumt. Jag borde börja ligga runt.
Men det finns ju onekligen mycket man borde här i livet.
Det biter i kinderna och jag börjar äntligen känna att jag vädret matchar mina preferenser. Äntligen går det att börja leva igen. Carpe skidor, fina löprundor, långfärdsskridskor och olerig hund.
Förutom att lägga hutlöst mycket energi på att fundera över hundfronten har jag faktiskt hunnit vara lite som en vanlig människa också. Kort listning över saker jag gjort som gör att man nästan kan ta mig för spontan&skön™:
- dansat till civilserad musik på Berns och gått och lagt mig 05
- Sett hyfsat fräsch ut på personalfest (att jag stal en godishink och sprintade därifrån flera timmar för tidigt behöver vi inte nämna)
- JAG FINNS PÅ TINDER
Det sista är faktiskt jättespontant. Det har hittills orsakat mig otroligt mycket stress och irritation. Också en liten boozt av egot eftersom det visade sig att jag är långt ifrån tråkigast. Och att folk bor på ännu skevare ställen än jag själv. Herregud alltså, dejtande är verkligen en konst; det går ju inte ens att få till EN träff med någon? Det är i högsta grad OBEGRIPLIGT att tvåsamhetsnormen existerar, ett förhållande kan ju inte vara annat än en logistisk olägenhet. Eller ja, om man inte bor tillsammans förstås men det kommer ju med diverse andra problem. Det räcker ju med att någon möblerar om i kylskåpet för att dagen ska bli förstörd.
Nä alltså om tinder faktiskt resulterar i något kommer jag att tappa det. Passa er grabbar, jag har högafflar på nedervåningen och jag tvekar inte att använda dem. Tacka vet jag mina kompisar, hänga med hund och att göra häftiga grejer utomhus:
